bugs

Egentligen är det lite som om vi hade varsin buktalardocka i knät.
Right?

Din säger något lite provocerande på prov. Min hugger till, mitt i sin blodsocker-low, och menar att du inte ens förstår vad frågan gäller. Sen enas vi om att ingen av oss förstår frågan.
När jag är borta var du här. Nu är jag tillbaka och du har flytt i en färja, och tänker att det inte är mer med det.
Tiden då jag var borta så tänkte jag på dig hela tiden. Det är ett tecken som hållit mig vaken ett par nätter. Jag måste nog tänka om nu. Eller?
Kan inte bara våra världar kollidera samtidigt? (för att parafrasera en gammal DM-låt).



-
-
-
-