"
I talk before I think
You shoot before you know
Who's in your line of fire
"





.
.
.

Det var bara det.

Punching in a dream

.
.
.

Jo, jag lever. Sort of.
Eller alltså; Ja, och gör det ganska så väl (!!!)



Hur mår ni? Lever ni?

.
.
.

Det finns ju vissa dagar då det är sjukt enkelt att hålla sig för skratt.

Tro

Om ni råkat ut för den villfarelsen att NoDirectionHome är död. Då har ni bara delvis fel.

För jag är här, och andas.
Sort of...

Och jag undrar ganska mycket om er istället.
Var ni är och hur det gått för er.

Jag?
Har varit på äventyr när och fjärran.
Igen.
Mest när.

Vad gör ni?
Vad gör jag?
Ingen vet, men vi lever.
Kanske.

Jan, på ont och ont.

...bara ont.


http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.860949-bosattare-angrep-bjorklund

alltså, jag gillar inte de Israeliska bosättarna speciellt mycket. Eller alls. (men det hör inte hit).
Och jag är trots allt glad att han inte skadades.
Men....
Fan vad rätt att ge sig på Björklund.
Alltid.

 .
.
.

Bara en dag. Right.

Det kanske är läge att säga något nu?
Men mest inte.
Här i ökenlandskapet som jag en gång kallade NoDirectionHome.

Nu kallar jag inte saker för så mycket längre. Inte värt det.
För att hoppfulla namn blir snabbt gamla och slitna, precis som hoppfulla människor.
För det kostar på att vara hoppfull. I onödan.

Jag har varit hoppfull i ungefär 3 år nu.
I onödan.
För min historia slutar inte sådär bra som era, vad du än säger.
Vad jag än säger.

Det här går inte ihop.

För alla hjärtans dag är inte till för mig.




/ Trasig 28åring.
.
.
.