its the highs and the lows

- Do you belive in miracles?

- Do you belive in miracles?
- Not really

söndag 30 november 2008

Jan will die, just like me and you



det är inte så att jag vill att Jan Björklund (utbildningsminister) ska dö eller så.

det är bara det att jag dör en smula innombords varje gång jag hör honom propagera för sina skruvade elitistiska tankar och oredigerade fördomsfullhet i medier.

torsdag 27 november 2008

Arm the homeless




Hej Bullen!
Jag har ett problem.

jag såg just på Debatt på SVT, ni vet, janne josefsson och så.
En ung tjej, i min ålder, kanske något år yngre var gäst.
Hon hade en 1 års bebis med sig. och gissa vad, de har blivit utsparkade av alla.
Familj, socialen, kommunen, typ alla.
De bor på ett hotell som ett jäkla TVprogramm betalar.

Jag tänker:
Ni kan bo hos MIG! Vi gör ett avtal, att ni kan bo här en månad. Här mitt i västSverige.
Staten Sverige. Fattar ni?
Jag har en soffa och en tältsäng, och ett vardagsrum som ni kan bo i. sålänge!!!!
Fattar ingen?
De behöver hjälp.
Jag betalar rätt så många kronor i skatt varje månad.
ganska många kr BOOOOORDE gå till den där tjejen, eller någon i hennes situation.
Fattar ni, miiiiiiinst.

Vad ska vi göra? Vi behöver långsiktiga planer.
Men det räcker inte att lösa problematiken på 10-15 års tid.
Hon behöver hjälp imorgon. Hon struntar i våra långsiktiga planer (Trots att vi behöver dem)
NU nu nu nu . det är de 4 nyckelorden.

jag vill sträcka ut min hand. jag har pengar över. Om jag struntar i EN DEL av min lyxkonumption nästa månad, så kan Bianca och hennes son bo här en månad. Jag ordnar mat och allt. Ni behöver bara komma hit.

jag är trött och du är sen






Shit, när man läser de senaste inläggen här kan man lätt tro att jag aktivit tänker på jobbiga saker hela tiden. Så är inte fallet gott folk.

Today är jag tex peppad. och det kaaaaaaaaan ha något att göra med viiiiiiiintern.
Kaffeöverdoserad och tok.
Våfflor till frukost. Slå det om du kan.

måndag 24 november 2008

"Du är inte dum, du är sårad"





Det var någon som sa så igår och jag tänker; ja, så kanske det är.
Kanske.
Och det stämmer in på dig.
Jag tror att du förväxlar begreppen.
Blandar bort korten.
Jag är osäker på vad som hänt dig, men är 100% säker på att du inte ska lasta dig själv.

Jag ska promenera lite i snön nu.
Jag vet inte vart.
Kupera mina kort.
Börja om. Ny vecka, new adventures.
Många tycker att du ska göra likadant.
En gång var jag en av dem.
Det är jag fortfarande.
Men säg inget till någon.

söndag 23 november 2008

you know i dreamt about you, for 29 years before i saw you


faktiskt.

firmafest är konstiga grejer.
för vissa. för andra mest roliga.
jag är nöjd ändå. bra mat och bra bordplacering faktikst. vem kunde ana´t.



hur går det för dig egentligen?
jag är orolig, nästan på riktigt
förut sa du allt
nu räknar jag veckorna sen du senaste medgav att du lever.
jag tror det är 3.
om jag fick bestämma så är det 3 för många
det visar sig att jag inte har någon talan
tänk om det är JAG som inte lever
så kanske det är

kanske är det så att alla andras rörelser relativt mig ger mig illusionen av att det är JAG som rör mig, inte dem???!!
vilken tanke.

torsdag 20 november 2008

ett slag för dig





jag är osäker
mest osäker på om du vet hur sms fungerar
nä, mest på om du vill svara på mitt sms
eller egentligen inte
kanske på varför du inte vill svara

nej, faktiskt på varför frånvaro av svar får mig att må såhär

olägligt.
allt är olägligt
speciellt hjärtslagen, jag kastar bort dem.
mest på dig

onsdag 19 november 2008

i wish i was




jag funderar på det
mer och mer

om jag var lite mer fantastisk
lite snyggare och självsäker
en grad vitare tänder
skulle du svara på mitt sms då?

man ska inte fundera så mycket på sånthär
man blir knäpp
jag är knäpp
hejdå

tisdag 18 november 2008

it a long way to me, du orkar inte gå dit






när det hände så slog mitt hjärta så fort och hårt att MÅSTE ha synts genom Tshirten. Måste sett roligt ut. Och finnurligt eftersom det var just hjärtat de verkade vara ute efter.

konstigt

de bra människorna är aldrig ute efter mitt hjärta. alltid något annat.

när jag skulle gå hem, så klarade jag inte att ta raka vägen.
jag satt vid vattnet och frös. jättelänge. 2 album iaf. på stenunderlag.
sen gick jag för att bli varm. jag gick nästan till en annan stad, och det är inte ens lite åt rätt håll om man vill hem. jag gick länge, tills benen inte orkade mer.

ungefär då förstod jag att det är minst lika långt hem igen.
dum.
dummare.
och ja, då börjar det mega-regna.
tack för det.

jag lämnade mitt hjärta på ett kontor.
nu är det borta.

vad gör man nu?

har ett projekt.
men (paus för ordvits): hjärtat isnt in it.

var har alla tagit vägen? ni som spelar roll?
det här kanske låter bittert, men jag vill bara veta. på riktigt.

jag saknar er.

förstår ni inte det?

måndag 17 november 2008

"jag önskar mig i julklapp att du vaknar upp mitt i en lycklig Sigur Ros låt"



jag får ingen kontakt.
vad är upp med det?
vad gör du som är så viktigt?
jag tror inte du gör något.
men du vill inte.
jag är en stor smula krossad.

jag förstår att du tar det helt fel.
det skulle jag kanske också gjort.

jag vill bara säga att du är så bra som man kan bli härivärlden.
att jag beundrar dig på avstånd, men inte kräver något alls av dig.

utom ett svar på min halvutsträckta hand ibland.
knappt ens det.

jag vill mest bara höra att du har det bra. eller om det inte är det, så att det är inget-bra då.
jag kräver inga utläggningar om detaljer, eller att ska vilja fika bort en eftermiddag med mig.
förstår du inte att jag inte kräver något alls?

nej, du gör inte det.

jag vill inte tränga mig på.
bara säga att du verkar vara fantastisk.
och sen gå.
så du kan förstå att jag inte vill något.
annat än att du ska sova bra.


du är en person som lever i en deppig-som-tusan Elliot Smith låt.
du somnar till den, någonstans i 3e refrängen.
Och jag önskar mig mest av allt i julklapp att du vaknar upp mitt i en euforiskt lycklig Sigur Ros låt.
Precis där det känns som att allt har en mening, och du ser ditt kompisgäng stå i en ring runt dig, men utsträckta händer och leenden.

jag kan se det framför mig.
de har alltid förstått att det är där du hör hemma.
du har bara anat det

för mig har det precis insikten gått upp.


(bild från random, men bra, streetart-sida)

du är nog en syster jag önskar att jag begåvats med.
allt jag önskade jag var
frihet är din gloria som lyser igenom invecklade resonemang och berusade bortförklaringar.

jag vill förklara det för dig, men jag saknar mandat.
jag är FN
maktlös, typ.

Du behöver inte min hjälp, inga glada peppande tillrop.
du har allt, och vet om det, fast ändå inte alls.

jag vill veta mer om din livskraft, galenheter och hemligheter.
men som sagt, jag har inte mandat.
jag är Banki Moon på en bad hair day

Om mig

Lyssnar ibland, pratar ibland.