A friend is someone who lets you help.

Jag minns som igår när du förklarade i två timmar att vi hade en galen och insanely vacker vänskap som gick över det mesta. Och jag höll med.
På varje litet ord. Det var en stor grej för dig att säga det där, som växt upp utan ordentlig och varaktig trygghet. Rädd för allt, nästan. En stor grej för mig att erkänna det också.
Du menade att du inte ville förlora det här för allt i världen.

Sen gjorde du i snabb ordning ungefär 3 dumma saker, och nu har vi inte pratat live på nästan 2 år.

SKA DET VARA SÅ?

Är du nöjd eller missnöjd med det? God knows att jag har försökt få kontakt med dig. Inte som vi hade förr, men iaf ett telefonsamtal om hur du har det, hur nya huset är, hus det känns att bli mamma. Men jag är lååååångt ner på din priolista.

Man fattar liksom när du inte ringer tillbaka på mitt samtal på över två månader.

Du har valt ett helt nytt liv nu.
Du sa en gång att du är en sån som överger dig fram. Jag trodde dig inte och skrattade.
Det är fruktansvärt stulet rakt av av en käns svensk låtskrivare. Men det visste jag inte då. Och det tar inte bort ett dugg av värdet. Det var så du menade.
Nu har du övergett dig härifrån.

Jag också.


.
.
.