Ghost in you

BILD



Vill ni veta vilken som är den finaste textraden ever?

"
I’ve been draggin around from the end of your coat for two weeks
everywhere you go is swirlin, everything you say has water under it
"
The National - Brainy

Jag fattar inte vad det betyder, eller jo. Men menas med.
Men ändå..... det finaste.
Eller kanske därför.

You cant explain art.

Jag och en brabra vän hade värsta racet i sommras. Vem kunde egentligen spotta fram flest distanslösa The Nation-Boxer-citat på twitter och faceb? Jag tror att kanske 1/4 av arbetsdagarna gick åt till att välja och fundera.

Att gilla det man inte förstår.
Varför? Har säkert något med rädsla för vanor att göra. Att inte vilja gro fast i parketten.
Har ni tänkt på det. Visst känner man människor som älskar det de inte förstår. Och visst känner man andra som istället riktar misstänksamhet och förakt med det de inte känner igen och förstår.

I mitt microkosmos har det illustrerats genom musik.
Jag gillade rock och hårdrock när jag var 15. Jag spelade själv också, flera instrument. Och efter ett tag förstod jag genren. Kanske för bra. Mättnaden och trötthetskänslan kom.
Jag gick vidare, upptäckte synth med Kraftwerk och Depeche.
Blev helt hänförd. För jag förstod ju inte. Visste inte hur synthar funkade, hur man skrev sån musik. Upptäckarglädjen drev mig att lära mig allt om hur det funkade.
Lärde mig, blev mätt, gick vidare.
Upptäckte jazz. Och samma visa igen.
Upptäckte "indie"-rocken, samma igen.
Hittade industri-musik. ..... same story.

Vad har man kvar när man överger sig fram sådär?
Guldkornen. Thats what.
Nu lyssnar jag på allt.
Galet bra motown-soul, sjukt fina folk-ballader, vansinnigt vridna NineInchNails remixer.

Jag gillar.
Bra låtar.
Punkt.