its the highs and the lows
- Do you belive in miracles?
tisdag 18 november 2008
it a long way to me, du orkar inte gå dit
när det hände så slog mitt hjärta så fort och hårt att MÅSTE ha synts genom Tshirten. Måste sett roligt ut. Och finnurligt eftersom det var just hjärtat de verkade vara ute efter.
konstigt
de bra människorna är aldrig ute efter mitt hjärta. alltid något annat.
när jag skulle gå hem, så klarade jag inte att ta raka vägen.
jag satt vid vattnet och frös. jättelänge. 2 album iaf. på stenunderlag.
sen gick jag för att bli varm. jag gick nästan till en annan stad, och det är inte ens lite åt rätt håll om man vill hem. jag gick länge, tills benen inte orkade mer.
ungefär då förstod jag att det är minst lika långt hem igen.
dum.
dummare.
och ja, då börjar det mega-regna.
tack för det.
jag lämnade mitt hjärta på ett kontor.
nu är det borta.
vad gör man nu?
har ett projekt.
men (paus för ordvits): hjärtat isnt in it.
var har alla tagit vägen? ni som spelar roll?
det här kanske låter bittert, men jag vill bara veta. på riktigt.
jag saknar er.
förstår ni inte det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggarkiv
-
▼
2008
(60)
-
▼
november
(10)
- Jan will die, just like me and you
- Arm the homeless
- jag är trött och du är sen
- "Du är inte dum, du är sårad"
- you know i dreamt about you, for 29 years before i...
- ett slag för dig
- i wish i was
- it a long way to me, du orkar inte gå dit
- "jag önskar mig i julklapp att du vaknar upp mitt ...
- du är nog en syster jag önskar att jag begåvats me...
-
▼
november
(10)
Om mig
- RoyalPostalService
- Lyssnar ibland, pratar ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar