its the highs and the lows

- Do you belive in miracles?

- Do you belive in miracles?
- Not really

tisdag 18 november 2008

it a long way to me, du orkar inte gå dit






när det hände så slog mitt hjärta så fort och hårt att MÅSTE ha synts genom Tshirten. Måste sett roligt ut. Och finnurligt eftersom det var just hjärtat de verkade vara ute efter.

konstigt

de bra människorna är aldrig ute efter mitt hjärta. alltid något annat.

när jag skulle gå hem, så klarade jag inte att ta raka vägen.
jag satt vid vattnet och frös. jättelänge. 2 album iaf. på stenunderlag.
sen gick jag för att bli varm. jag gick nästan till en annan stad, och det är inte ens lite åt rätt håll om man vill hem. jag gick länge, tills benen inte orkade mer.

ungefär då förstod jag att det är minst lika långt hem igen.
dum.
dummare.
och ja, då börjar det mega-regna.
tack för det.

jag lämnade mitt hjärta på ett kontor.
nu är det borta.

vad gör man nu?

har ett projekt.
men (paus för ordvits): hjärtat isnt in it.

var har alla tagit vägen? ni som spelar roll?
det här kanske låter bittert, men jag vill bara veta. på riktigt.

jag saknar er.

förstår ni inte det?

Inga kommentarer:

Om mig

Lyssnar ibland, pratar ibland.