Trots allt.

Allting är bättre nu.
Ändå.
Jag bara vet det.
.
.
.

...

jag kan inte tänka klart just nu.
det var inte meningen att allt skulle bli såhär, det vet du väldigt, nästan smärtsamt väl.

eller hur?!

på riktigt, du måste ju undra ibland
.
.
.

the weekend is not that far away

vet inte egentligen vad jag kan skriva här nu. längre.
kanske inget.
kanske om att jag inte alls behövde gå hem förut.
kanske att det bara var något jag sa, för att det var enklare.
mycket enklare.

kanske kan jag skriva om hur veckan varit. men vem bryr sig när inte ens jag gör det.
måste lära mig.
livets skola.
ganska_så_jäkla_krånglig faktiskt.

nästa vecka är en ny vecka.
väldigt ny vecka.
somethings has got to give
.
.
.
.

Från förr

Ler lite åt gamla klasskompisar från grundskolan som blivit WT-3barns-morsor vid 26 (varje barn med olika pappor)

Ni vet:
- gillar Takida
- arbetar på jobb som de vantrivs med men säger:"klart det är jobbigt, det heter ju för bövölen JOBB"
- röstar på SD
- ser på Idol, och skriver hat-inlägg på väl vald kvällstidnings kommentars-fält om inte deras favvo 16-åriga Kareoke-sångare råkat vinna.
- menar att minst hälften av alla i världen är citat: "jävla idioter", och påpekar gärna detta så fort möjlighet ges.

Allt jag inte ville bli och är glad att jag sluppit.
Men vafan har jag gjort i 26 år?
Träffat någon jag vill skaffa barn med?
Nej, inte direkt.
Men jaaaaaag är inte bitter.
Eller kanske lite.
.
.
.

Leather seats.

Det där med att ta fel beslut.
Att mitt i natten gå hem istället för att säga det där som man vill ha sagt.
Det där med att vara livrädd för att inte göra det.

Saker som ockuperar min hjärna idag, den första dagen på ett nytt årtionde.
Det andra är snor/slem. Men shhhh, säg inget till någon, det är hemligt.

.
.
.

?

Fast ja alltså du vet: nej

.
.
.

let sfollow the cops back home...and rob their houses

.
ja, varför inte.

jag vet faktiskt inte.

men 2009 har varit ett bra år.

content:
kaos
röra
glädje
arbetskaos
arbetsoro
dåliga jobb-besked
fantastiskta jobb-besked
fina vänner
fantastiska vän-besked
fasansfulla vän-besked
lite sol, men bara lite
snö, ganska mycket snö faktiskt
tågresor, en och annan
begravningar i plural
bröllop i plural
chansningar som gick hem
chansningar som gick åt skogen
äppelpajätande vid ett rött fult köksbord som jag byggt själv
musik
och du

vågar jag säga det? ja. det har varit ett fantastiskt år


.
.
.

create and destroy

jag undrar litegrann om er jul varit fin? Och om vad ni tror om 2010; bättre/sämre/samma?

Ibland undrar jag för mycket.

Och frågar för lite.

Inte nu.

Nej.

Precis!
.
.
.

Annandag jul i slutet av ett decennie.

Det där med trånga korridorer och orimlig längtan, the bittersweet things of tvåtusennio.

Det där med att träffa människor som du inte vet hur du någonsin klarat dig utan.
En fin sak med tvåtusennio.

Det där med snöbollskrig som slutar i skratt-attacker.
Det där med en vacker vän som dör.
Det där med nya upplevelser.
Det där med gamla invanda upplevelser.
Det där med vansinniga lyckorus.
Det där med såna där saker som kunde hända tvåtusennio.
.
.
.

....along the dotted line.

Ser ni inte att ni håller på att ta livet av henne?
Verkligen?
Sluta trycka in nålar i hjärnan på henne. Hon klarar sig utan det där lumpna grejerna.
Hon vet mycket väl vad som gjorts fel innan. Det_är_ingen_nyhet.
Så bara sluta.
Ser ni inte att hon bara vill glömma alltihop och berätta om det där andra istället?
Inte?

Jag ser det.
Minns det.

...har inte glömt någonting.
Och du då?
.
.
.

Note to self

.
.
.

Exchangable

P borde bytas ut.

faktiskt.
.
.
.

a shadowplay

Efter några kaosdagar är andningen normal igen.
Ja, du förstår, jag låter saker på mitt jobb följa med mig hem. Tror de hoppar ner i vänster jackficka precis när jag hämtar den där, för dagen, allra sista koppen kaffe. Med ryggen mot jackhängaren.'
DÅ.
Då passar de på att gömma sig.
Osunt och dumt tittar de fram när jag förstrött slänger av mig jackan på stolen hemma i hallen.

Men no more! Nu är det nog med sånt töntigt.
nu_har_jag_bestämt_det

.
.
.

Men....

....men allt bara snurrar i skallen denna vimsiga vecka.
.
.
.